Stockholm City

Stockholmare är ett stressigt släkte, fram och tillbaks, gata upp och gata ned. "Håll till höger!" väser stockholmaren lömskt i rulltrappan. "Släpp fram mig, jag är viktig!"
Barnvagnarna har bråttom, bråttom. Det ska shoppas, fikas, skvallras och gullas. Det är jämnlikt över latten på söder i alla fall. De 20-35 åriga papporna vet att njuta av pappaledigheten. Och någon gång även de äldre fäderna. Synd bara att det ska stressas så jävla mycket.
Drottninggatan, stureplan, gallerian, här är det bråttom. Biblioteksgatan är packad med herrarna i slips.Ju dyrare kostym, ju viktigare är man. Nääääringslivet. Advokaaaten. Staatsråådet.
Fina killar. Stannar aldrig. Pengar ser de ut att ha. Men är de rika? "Mötet går före allt!" skrek bankiren och begick harakiri, eller Seppuku som det heter egentligen.
I vimmlet och stressen ser jag ibland människor som strosar runt i lugn och ro. Inte har de dyra kläder inte. Ibland kanske, men oftast inte. Men de har ett leende på läpparna. Något rofyllt i blicken. Stressen runt omkring tränger inte igenom det osynliga kraftfält av harmoni som finns runt dessa människor. Ibland stannar jag och pratar med dem. Frågar om klockan, kommenterar t.ex. något kring stressen runt omkring eller vädret. Oftast mynnar sådant ut i trevliga samtal. Dessa få lyckligt lottade är de jag kommer att plötsligt tänka på när jag i böcker och tidningar läser att ytterst få äger nästan all världens rikedomar. För vad är rikedom? För mig är den en strävan efter lugn, harmoni, glädje och lycka.
Det är dax att chilla på stressen, jao.
För du dör i din kostym vid sextiotre, hjärtinfarkt, tydliga stressymptom ignorerades. Pengarna fanns ju där ute, fritt fram för dig att håva in. Vem skulle missat en sådan chans? Vila kan man göra i graven.
Så det så!
Stressa på nu. Ni vill väl inte missa något av livet?
Glöm inte att ni sparar en jävla massa tid på att inte svara människor som tilltalar er. Ser de fattigare ut har du rätt att ignorera dom. Särskilt om det är utslagna människor. Tacka fan för att vi har en regering vars största parti motionerat om att kriminalisera tiggeri o dyl.
Fast han dog väl nyss, gubbjäveln som motionerade om det? För mycket stress kanske.
Vill avsluta med att citera en god vän vars ord inspirerade till denna krönika.
"Statistiskt sett är det större chans att du dör än att du lever."
Till hans citat vill jag lägga till:
En näst intill totalomfattande majorietet av alla människor som funnits är döda. De som blivit ihågkomna har oftast varit svin.

Kärlek och kramar.