Potpurri av svammel.

Så vad har hänt senaste dygnen då? "Har du inget att skriva om?" frågar min livspartner mig.
"joo, lite skit...." svarar jag undvikande. Men finns det egentligen det? Sporadiska möten, händelser, saker man läst om, visst finns det något att skriva om, men ingen röd tråd.
Jag mötte en trevlig herre igår som jag hade en lång pratstund med. Han visade sig vara ett vittne.
Alltså, Jehovas vittne då, inte sådana som man har i rättegångar. Exakt vad han bevittnat vet jag inte, men något extraordinärt lär det ha varit. Jag har nog alltid fattat Jehovas vittnen och mormoner som lite påprackande, eftersom de knackar dörr och missionerar. Det fungerar lite som reklam för mig, det får motsatt effekt. Mötet igår fick mig att se det lite ur en ny synvinkel. Det är ju faktiskt i deras tro att de ska missionera, så när de plingar på min ringklocka (som ändå inte fungerar, det är bäst att knacka) utövar de ju faktiskt sin religion. Att det ibland stör folk är ju en olycklig bieffekt, men då ett vänligt men bestämt "nej, tack! Är inte intresserad." respekteras är ju ingen större skada skedd. Det finns värre religionsuppfattningar, Jehovas tar iaf aldrig vapen i sin hand, de dör hellre i koncentrationsläger än ingår oheliga allianser som vatikanen gjorde med nazisterna. Det är alltid kul att tala teologi, tycker jag. Särskilt med någon som är beläst och har god insyn. Nästa gång dom plingar på bjuder jag nog in dom på en kopp kaffe.
Träffade en riksdagsledamot också.
Stressad människa. Måste vara jobbigt att vara i opposition när man är van vid annat. Men några meningar utbyttes iallafall i julstressen, lobbyism på gräsrotsnivå.
I Zimbabwee säger Mugabe att han behöver makten i två år till, till 2010. Det han behöver, det tar han. Försvarsminister Mikael Odenberg plaskar omkring i Gbg och säger "det är väl inte så farligt". Bägge två är idioter, men på helt olika plan. Mugabe är en idiot för att han vägrar släppa makten, trots folkets lidande. Odenberg kommer aldrig få någon större makt med sådana idiotiska uttalanden. Hela Västra Götaland hatar honom nu.
Andra som är hatade är Hamas, men det känns ganska oförtjänat. "Håll demokratiska val, annars jävlar!" säger USA och EU. När Hamas segrade i valet blev det inte lika kul.
"Ni valde fel!" säger samma tyckare och rycker mattan under fötterna på det palestinska folket.
Måste ha varit förvirrande för förstagångsväljarna.
Min kompis kom tillbaks från en längre utlandsvistelse och hade fantastiska anekdoter att berätta. En längre intervju kommer senare, men en händelse kan inte vänta, känner jag.
Vid en razzia i ett ockuperat hus greps min vän i Belgien. Polisen där verkar ha suverän auktoritet i Europa. Det var 8 personer i huset, när ungefär 200 kravallpoliser stormade in med dragna vapen. Utanför väntade resten av Belgiens poliskår. Brysselpolisen och Leuvenpolisen har fet budget verkar det som.
När min vän, yrvaken och naken, trycktes upp mot väggen av sex poliser kom en sjunde med en spritpenna. "Mark them like jews, liiike tha fokking JEEEWS!" skrek poliserna och våning och rumsnummer markerades i pannan. När min vän senare blev utförd till de andra snutarna och piketerna nickade de som inte fått följa med in gillande. "Haha, like Jews."
Är den Belgiska polisen det nya hotet mot staten Israel?
Det smått fantastiska med detta rättshaveri är ändå det dokument min vän fick efter häktningstiden. Någon brottsanklagelse fanns inte, och ingen motivation till häktningen heller. Men enligt dokumentet (som polisen författade på polisstationen och överlämnade) är min vän nu sedan den 18 nov utvisad från följande länder: Belgien, Tyskland, Frankrike, Luxemburg, Holland, Portugal, Spanien, Italien, Grekland, Österrike, Island, Norge, Finland, Sverige(!) och Danmark.
Det är ju smått fantastiskt att Belgisk polis kan utvisa en infödd, svensk medborgare ur Sverige!
Och det utan anklagelser, åtal, rättegång eller dom.
Tydligen är det vanligt att sådana brev delas ut till trasproletariatet där nere, flera andra har fått liknande brev.
Men den här sagan tar inte slut ikväll. Självklart tänker jag och min vän rättshaverista oss med det här dokumentet ett tag och undersöka dess legalitet. Fortsättning följer. Var?
På Sockerpsykos så klart.
Slutligen; Glöm inte att världen och då främst mänskligheten går åt helvete och vi sitter på första parkett i denna högst interaktiva teater.

Fred och kärlek.