Finanskrisen har orsakat ofantliga varsel i sverige den senaste tiden. Volvo, saab, scania och andra storindustrier är en stor del av den svenska ekonomins grundstomme. Alla förlorar på situationen som den är nu, kapitalister som arbetare. Tragedin syns dock störst hos arbetarklassen. Fäder och mödrar som blir oförmögna att försörja hushåll i ett land med allt slakare skyddsnät.
Dessa gigantiska företagsjättar behöver lära sig att se utanför ramen, att hoppa ut ur bubblan. Släpp fram innovatörer, skapa en produkt som det finns ett behov av. Maskinerna finns där, arbetarna finns där. Produkten finns där också om man ser sig om. Finns det inget behov av bilar kan man t.ex. tillverka vågkraftverk, solfångare, förnyelsebara energikällor, energisnåla maskiner, etc. Att ställa om produktionen kan vara en chansning, ett steg in i ett område där ingen expertis finns, men dessa företagsjättar bör acceptera dessa fakta och göra en chansning ut i framtiden, eller alternativt rosta ihop och dö. Kräv förändring! För sveriges arbetare, för ekonomin, för freden!
Vägra bli varslad! Ta över fabriken!
Tuesday, December 30, 2008
Sunday, August 17, 2008
Bratz=landsförrädare?
Subkulturer kommer och går. På 90talet fanns det puckon med rakade skallar och jackor som såg varma ut men som var rätt kassa och så hade de specialkängor som en fotläkare från München uppfann och rekommenderade till gamla tanter och gubbar med fotproblem som behövde stöd i anklarna. Dessutom hade de en förkärlek till att plåga vanligt hederligt folk av allehanda ologiska skäl som hade med en Loser-ideologi att göra. Jaja, folk kommer på så mycket dumt.
Dagens ungdumskultur är riktigt läskig. De så kallade bratzen har äntrat ungdumstoppen. Det är tydligen coolt att pappa betalar, medans man vältrar sig i lyx och dyra kläder och skumpa. Vad som började med Paris Hilton vandrade hit med Dokudummies via Shulman & Co till.... Blondin-Bella och Kobojsarna!! Riktigt puckat. Det riktigt tragiska är att äckligt många ungdummar ser upp till stureplan och jetsetliv. Och varför är nu detta så jäkla farligt då? tänker säkert Johan Staël von Holstein. Entrepenörsandan, för fan, entrepenörsandan! Det är bara att tuta och köra! bli rika och sätt sprätt på en miljooon!
...och där har vi just problemet. Dessa Jetsetdyrkande wannabebratz som inte vill och inte kan tjäna en miljon först. De vill gå direkt på skumpan, så att säga.
Detta banar väg för de som KAN tjäna miljarder. Utländska banker som lånar ut utan säkerhet till skyhög ränta via sms-lån och skit! Och wannabeesen får plötsligt råd med den där coola märkesjackan med matchande skor, som sups sönder till halvdyr skumpa som far in i den flashiga storbildsteven så den klirrar... sen är skiten slut och kvar är skulderna. Pengarna åker utomlands på bägge planen, för kläderna och skumpan är knappast svenskproducerade. Sedan har vi en jävla massa unga människor med tokmycket skulder. Så blir det lågkonjunktur och vips så är alla fattiga igen och nazismen gluttar ut ur gylfen på den skabbiga wannabeen på dekis.
Fast vissa blir nog underhållna av hur det ser ut just nu och jag kan nog också finna situationen komisk.
Ha en riktigt dålig dag... om du förtjänar det. Annars; kram!
PS: Ny länk till intressant blog------->
Dagens ungdumskultur är riktigt läskig. De så kallade bratzen har äntrat ungdumstoppen. Det är tydligen coolt att pappa betalar, medans man vältrar sig i lyx och dyra kläder och skumpa. Vad som började med Paris Hilton vandrade hit med Dokudummies via Shulman & Co till.... Blondin-Bella och Kobojsarna!! Riktigt puckat. Det riktigt tragiska är att äckligt många ungdummar ser upp till stureplan och jetsetliv. Och varför är nu detta så jäkla farligt då? tänker säkert Johan Staël von Holstein. Entrepenörsandan, för fan, entrepenörsandan! Det är bara att tuta och köra! bli rika och sätt sprätt på en miljooon!
...och där har vi just problemet. Dessa Jetsetdyrkande wannabebratz som inte vill och inte kan tjäna en miljon först. De vill gå direkt på skumpan, så att säga.
Detta banar väg för de som KAN tjäna miljarder. Utländska banker som lånar ut utan säkerhet till skyhög ränta via sms-lån och skit! Och wannabeesen får plötsligt råd med den där coola märkesjackan med matchande skor, som sups sönder till halvdyr skumpa som far in i den flashiga storbildsteven så den klirrar... sen är skiten slut och kvar är skulderna. Pengarna åker utomlands på bägge planen, för kläderna och skumpan är knappast svenskproducerade. Sedan har vi en jävla massa unga människor med tokmycket skulder. Så blir det lågkonjunktur och vips så är alla fattiga igen och nazismen gluttar ut ur gylfen på den skabbiga wannabeen på dekis.
Fast vissa blir nog underhållna av hur det ser ut just nu och jag kan nog också finna situationen komisk.
Ha en riktigt dålig dag... om du förtjänar det. Annars; kram!
PS: Ny länk till intressant blog------->
Wednesday, February 6, 2008
Idiotbegrepp, ja visst! Slå en journalist!
Varför heter det bara hedersmord när det begås av invandrare? I mitt liv har jag läst tiotusentals artiklar och notiser om svenska män som slår ihjäl sina fruar, skjuter sin familj, misshandlar sina barn till döds, etc.Skit samma om man är påverkad av alkohol, droger, religion(kristendom också!) eller depression. Man har ingen rätt att ta en annan människas liv.
Tyvärr verkar det ju som om det slår slint i skallen på vissa (män)niskor. Folk som skulle må bra av terapi är för stolta för att fråga och samhället har ändå ingen vård att ge, bara piller.
Att hitta på ett speciellt ord för familjetragedier i invandrarfamiljer är ett sätt att skapa en "vi och dom"-känsla. Och det är så rasism och fördomar skapas. Inte konstigt att rasistiska sverigedemokraterna gör framsteg, när journalister och proffstyckare myntar idiotbegrepp. F.ö. undrar jag vad en "värderånare" är? Alla som rånar något tar ju något av värde. Ytterligare ett idiotiskt uttryck. Vem utbildade dagens journalister? Förmodligen ett rikspucko.
Glöm inte att älska din nästa och bränna dennes SvD. Kärlek!
Tyvärr verkar det ju som om det slår slint i skallen på vissa (män)niskor. Folk som skulle må bra av terapi är för stolta för att fråga och samhället har ändå ingen vård att ge, bara piller.
Att hitta på ett speciellt ord för familjetragedier i invandrarfamiljer är ett sätt att skapa en "vi och dom"-känsla. Och det är så rasism och fördomar skapas. Inte konstigt att rasistiska sverigedemokraterna gör framsteg, när journalister och proffstyckare myntar idiotbegrepp. F.ö. undrar jag vad en "värderånare" är? Alla som rånar något tar ju något av värde. Ytterligare ett idiotiskt uttryck. Vem utbildade dagens journalister? Förmodligen ett rikspucko.
Glöm inte att älska din nästa och bränna dennes SvD. Kärlek!
Friday, January 25, 2008
Bloggen som alltid dör... nästan =)
trots extremt sporadiska anteckningar vägrar jag ge upp min blogg.
Jag har återigen ändrat layouten och har kikkat igång en skön undersökning.
Förutom dessa drag har jag även bjudit in en medbloggare till sockerpsykos, Pinoccia.
Välkommen till sockerpsykos pinoccia!
Förutom att blogga här har hon även en egen blogg, www.pinocciasays.blogspot.com
It kikkz azz!
Näsan i headern designade jag i julas. För några helger sedan fick jag näsan designad på riktigt.
Sthlms adel fann det ytterst förolämpande att ett knegardrägg som jag ville slå mig ned bredvid dom i lokaltrafiken och belönade min artiga förfrågan om sittplats med att redesigna min näsa till slalombacke. Den knäcktes på tre ställen och jag fick en spricka i revbenet i bonus.Här dög ingen rätning av näsan, så nu är jag nyopererad och glad igen. Reconstructive surgery is the shit!
Jag ser ut som värsta hollywoodkändisen med mitt "nose job". Nu ska jag bara fixa ett bar asfeta solbrillor så att papparazzi inte känner igen mig. Stureplanseliten, tribe of the mushroom! I´m out for you now bitchez! Hämnden kommer bli ljuv. Jag ska gräva i varenda arkiv, snoka upp vartenda skvaller, stalka med teleobjektiv. All skit ska fram, No surrender, no retreat!
PS: glöm inte att delta i min undersökning, den kommer vara grunden för socialantropologisk forskning... grymt viktigt och så...
Kärlek och hat, spank the bank!
Jag har återigen ändrat layouten och har kikkat igång en skön undersökning.
Förutom dessa drag har jag även bjudit in en medbloggare till sockerpsykos, Pinoccia.
Välkommen till sockerpsykos pinoccia!
Förutom att blogga här har hon även en egen blogg, www.pinocciasays.blogspot.com
It kikkz azz!
Näsan i headern designade jag i julas. För några helger sedan fick jag näsan designad på riktigt.
Sthlms adel fann det ytterst förolämpande att ett knegardrägg som jag ville slå mig ned bredvid dom i lokaltrafiken och belönade min artiga förfrågan om sittplats med att redesigna min näsa till slalombacke. Den knäcktes på tre ställen och jag fick en spricka i revbenet i bonus.Här dög ingen rätning av näsan, så nu är jag nyopererad och glad igen. Reconstructive surgery is the shit!
Jag ser ut som värsta hollywoodkändisen med mitt "nose job". Nu ska jag bara fixa ett bar asfeta solbrillor så att papparazzi inte känner igen mig. Stureplanseliten, tribe of the mushroom! I´m out for you now bitchez! Hämnden kommer bli ljuv. Jag ska gräva i varenda arkiv, snoka upp vartenda skvaller, stalka med teleobjektiv. All skit ska fram, No surrender, no retreat!
PS: glöm inte att delta i min undersökning, den kommer vara grunden för socialantropologisk forskning... grymt viktigt och så...
Kärlek och hat, spank the bank!
Wednesday, June 27, 2007
Sockerpsykos -prettoblog?/ Göra vågen för Lars Danielsson?
Hej och psykos.
Detta är tyvärr det första inlägget sedan mars, vilket får mig att inse att denna blog är nära döden. En kortare analys får mig att inse att jag gjort riktlinjerna för pretantiösa, så pretto att jag lyckats avskräcka mig själv från att skriva... och det är ju jävligt dumt.
Såå snabb omstrukturering, bitte.
Inga fler löften om artikelserier. Dom kommer när dom kommer. Jag hinner inte med mina egna deadlines pga mitt vanliga jobb och diverse projekt.
Vidare vill jag ta fokus från det smala journalistiska och blanda det med klassiskt jävla bloggande.
Jag tänker helt enkelt skriva vad fan jag vill =)
Hela grundtanken med nättidning i blogform dör ju lite när folk inte skickar in texter.
Vissa av er därute har ju faktiskt kommit med halvlöften som inte levererats, tyvärr. (ni vet vilka ni är, naughty boys, do your homework!)
Tänkte dissa tsunamitjafset lite.
Varför detta anala behov av syndabockar i detta land?
Om Lars Danielsson pratat i telefon den ena eller andra dagen hade möjligtvis snabbat upp processen med svensktalande hjälp till drabbade svenska turister, men inte mycket mer.
Visst hade det varit värdefullt, men inte livsviktigt.
Hur mycket av skattebetalarnas medel har gått till detta tjafs?
Hur många arbetstimmar har kommisioner lagt ned på utredningar och vad får dom i timmen?
Hur många har fått ersättning för förlorad arbetsinkomst när man assisterat kommisioner med information o dyl?
Hur många presskonferenser har arrangerats?
Hur mycket lön till journalister, poliser, väktare och kringpersonal har bränts på frågan om när herr Danielsson var på kontoret?
Hur mycket papper har bränts i tidningar på detta trams?
Jag förstår att anhöriga och andra behöver syndabockar och att det kan hjälpa den själsliga läkeprocessen.
Men det var inte Lars Danielsson som la en fjärt i havet. Det var en naturkatastrof av oanade proportioner.
Och det var vid jul av alla tider, då alla är hemma med familjen och myser och stänger omvärlden ute, så även Lasse.
Lasse är en människa som alla andra. Dessutom var katastrofen så omfattande att det kan vara svårt att se helhetsperspektivet.
Ett liknande exempel på ofattbara proportioner är koncentrationslägren under andra världskriget. Jag läste någonstans om en nazist som sagt; hade vi dödat 130 barn hade det blivit ett ramaskri över hela världen. Men 130000, däremot, är så enormt att det blir ofattbart. Man kommer inte att tro på det och efter ett tag kommer man ifrågasätta sanningen (...och jo tack, historierevisionister finns det ju gott om).
Juletider, det ofattbara i den enorma omfattningen och den mänskliga faktorn gör att jag tycker synd om Lassekillen. Där kan man snacka om att ta skit. Jag är inte Sosse(tm) och vet att Lars varit en av dom som styr lite så där i bakgrunden, så jag gillar honom inte. Men jag fattar inte hur sossar kan vara ute efter honom efter allt han gjort för deras parti och politik. Det beteendet är jävligt illojalt.
Här har jag några förslag på vad alla pengar som bränts kunde använts till istället.
1. Man hade kunnat gräva i och skriva om det svinaktiga i att United States of Assholes armébas på korsika satt på info om tsunamin och inte bekom sig med att varna länderna. (där har ni en bov om ni behöver)
2. Man hade kunnat gräva i varför Thailands utredning hemligstämplades med hänvisning till att det skulle skada Thailands anseende rejält. Det har varit en statskupp sedan dess så den utredningen borde gå att huzzla fram lättare nu.
3. Man hade kunnat följa upp biståndsarbetet därnere effektivare och haft en mer kontinuerlig rapportering om återuppbyggandet, och dessutom belyst de långvariga sociala problem som uppstått i spåren av vågen.
4. Om fokus legat mer på vad som händer där än hur svenskar blivit bemötta vid hemkomst hade kanske inte hotell och turistverksamhet kunnat stjäla de strandpartier som tidigare varit fiskebyar och liknande och överlevande thailändska tsunamioffer hade sluppit bli bortdrivna från sina hem.
5. Pengarna hade kunnat stimulera global solidaritet med de drabbade fattiga.
Om ni har fler förslag på vad man kunde bränt krutet på istället kan ni skicka ett mail så lägger jag till det på listan.
Nu måste jag springa till bolaget innan det stänger så tack för idag, kära sockerknarkare.
Älska din granne... med kondom =)
Detta är tyvärr det första inlägget sedan mars, vilket får mig att inse att denna blog är nära döden. En kortare analys får mig att inse att jag gjort riktlinjerna för pretantiösa, så pretto att jag lyckats avskräcka mig själv från att skriva... och det är ju jävligt dumt.
Såå snabb omstrukturering, bitte.
Inga fler löften om artikelserier. Dom kommer när dom kommer. Jag hinner inte med mina egna deadlines pga mitt vanliga jobb och diverse projekt.
Vidare vill jag ta fokus från det smala journalistiska och blanda det med klassiskt jävla bloggande.
Jag tänker helt enkelt skriva vad fan jag vill =)
Hela grundtanken med nättidning i blogform dör ju lite när folk inte skickar in texter.
Vissa av er därute har ju faktiskt kommit med halvlöften som inte levererats, tyvärr. (ni vet vilka ni är, naughty boys, do your homework!)
Tänkte dissa tsunamitjafset lite.
Varför detta anala behov av syndabockar i detta land?
Om Lars Danielsson pratat i telefon den ena eller andra dagen hade möjligtvis snabbat upp processen med svensktalande hjälp till drabbade svenska turister, men inte mycket mer.
Visst hade det varit värdefullt, men inte livsviktigt.
Hur mycket av skattebetalarnas medel har gått till detta tjafs?
Hur många arbetstimmar har kommisioner lagt ned på utredningar och vad får dom i timmen?
Hur många har fått ersättning för förlorad arbetsinkomst när man assisterat kommisioner med information o dyl?
Hur många presskonferenser har arrangerats?
Hur mycket lön till journalister, poliser, väktare och kringpersonal har bränts på frågan om när herr Danielsson var på kontoret?
Hur mycket papper har bränts i tidningar på detta trams?
Jag förstår att anhöriga och andra behöver syndabockar och att det kan hjälpa den själsliga läkeprocessen.
Men det var inte Lars Danielsson som la en fjärt i havet. Det var en naturkatastrof av oanade proportioner.
Och det var vid jul av alla tider, då alla är hemma med familjen och myser och stänger omvärlden ute, så även Lasse.
Lasse är en människa som alla andra. Dessutom var katastrofen så omfattande att det kan vara svårt att se helhetsperspektivet.
Ett liknande exempel på ofattbara proportioner är koncentrationslägren under andra världskriget. Jag läste någonstans om en nazist som sagt; hade vi dödat 130 barn hade det blivit ett ramaskri över hela världen. Men 130000, däremot, är så enormt att det blir ofattbart. Man kommer inte att tro på det och efter ett tag kommer man ifrågasätta sanningen (...och jo tack, historierevisionister finns det ju gott om).
Juletider, det ofattbara i den enorma omfattningen och den mänskliga faktorn gör att jag tycker synd om Lassekillen. Där kan man snacka om att ta skit. Jag är inte Sosse(tm) och vet att Lars varit en av dom som styr lite så där i bakgrunden, så jag gillar honom inte. Men jag fattar inte hur sossar kan vara ute efter honom efter allt han gjort för deras parti och politik. Det beteendet är jävligt illojalt.
Här har jag några förslag på vad alla pengar som bränts kunde använts till istället.
1. Man hade kunnat gräva i och skriva om det svinaktiga i att United States of Assholes armébas på korsika satt på info om tsunamin och inte bekom sig med att varna länderna. (där har ni en bov om ni behöver)
2. Man hade kunnat gräva i varför Thailands utredning hemligstämplades med hänvisning till att det skulle skada Thailands anseende rejält. Det har varit en statskupp sedan dess så den utredningen borde gå att huzzla fram lättare nu.
3. Man hade kunnat följa upp biståndsarbetet därnere effektivare och haft en mer kontinuerlig rapportering om återuppbyggandet, och dessutom belyst de långvariga sociala problem som uppstått i spåren av vågen.
4. Om fokus legat mer på vad som händer där än hur svenskar blivit bemötta vid hemkomst hade kanske inte hotell och turistverksamhet kunnat stjäla de strandpartier som tidigare varit fiskebyar och liknande och överlevande thailändska tsunamioffer hade sluppit bli bortdrivna från sina hem.
5. Pengarna hade kunnat stimulera global solidaritet med de drabbade fattiga.
Om ni har fler förslag på vad man kunde bränt krutet på istället kan ni skicka ett mail så lägger jag till det på listan.
Nu måste jag springa till bolaget innan det stänger så tack för idag, kära sockerknarkare.
Älska din granne... med kondom =)
Friday, March 16, 2007
Påminnelse till journalister...
Tänkte bara påminna om lite stories som av det ena eller andra skälet inte blivit fullständiga.
Kanske kan någon inom mainstreambruset avsluta dessa stories.
Tänkte också påminna om andra saker som kanske glömts på vägen.
*Washington bridge- den elfte september år 2001 greps fyra vita män på washington bridge med en vit skåpbil full med sprängämnen, enligt flera amerikanska nyhetsbyråer, bl.a. Fox news.
Vilka var det? vad hände med dom?
*Under nästan ett år efter denna incident skickades flera brev innehållandes mjältbrandsbakterier till flertalet människor. En dag greps någon. Sedan hördes inte mycket mer om den saken. Det lilla jag hört var att personerna var vita och högerextema. Snälla mainstream, berätta mer! Alla tror ju fortfarande att några stackars muslimer är skyldiga p.g.a. den bristande rapporteringen.
*Varför var en vit van inblandad i de första rapporterna kring pentagon?
*Varför är inte Expo mer exponerande?'
*Varför är inte nazister mer exponerade?
*Varför vägrar mainstreammedia ta i kavkazcenterskandalen här i sverige, trots att åklagare Roswall kört över grundlagsskyddande tryckfrihetsförordningar?
*Varför gör inte journalistförbundet vad dom lovat, och tagit upp Roswalls agerande med justitieministern?
*varför var det bara fotografer, och inga journalister, närvarande på gatorna under göteborgskravallerna?
*Kan man kalla sig opartisk om man bara frågar en part?
*Media handlar inte om reklamintäkter utan om nyhetsrapportering där alla ska få chansen att komma till tals. Visste ni det? Varför frågar man oftast bara den parten som har mest makt vad som hände?
*Varför skriver man om dokusåpor och inte om Darfur?
*Varför analyserar man inte djupare Usama och talibanernas samarbete med CIA under 80-talet?
*Varför diskuterar man inte Dick Cheneys planer på en pipeline genom Afganistan?
*Varför suger varje chefredaktör svettig åsnepung?
*Varför ironiserar man inte det "nya arbetarpartiets" ledares kommentar; "arbete ger frihet!" på ledarsidor och i krönikor?
I George Orwells bok 1984 händer en intressant incident. Han och hans vänner sitter på ett kafe och på bildskärmen kommer nyheter om en incident med fienden. Dagen efteråt tas samma incident upp, men plötsligt är det andra, motstridiga fakta och en annan fiende är skyldig.
Huvudpersonen tittar upp och märker att ingen annan reagerar, trots att han hänger med samma folk som dagen innan. Trots att lögnen är så uppenbar reagerar ingen. Plötsligt ser han sin omgivning med förakt och avsmak. I sin acceptans förvandlas de till sinneslöa får och jasägare som sväljer vad som helst i rädsla för konsekvenserna.
1984 var en framtidsversion. Vi är där nu. Tack vare sinneslöa journalister som rapporterar till sinneslöa invånare.
Många historieanalytiker hävdar att det farligaste med nynazisman inte var nazisterna, utan medlöparna och opportunisterna. De skapade det spelrum svastikadyrkarna fick.
Vad kommer morgondagens historieanalytiker säga om vår inställning till t.ex. Bush och hans neokonservativa pack?
/kärlek och kamp!
Kanske kan någon inom mainstreambruset avsluta dessa stories.
Tänkte också påminna om andra saker som kanske glömts på vägen.
*Washington bridge- den elfte september år 2001 greps fyra vita män på washington bridge med en vit skåpbil full med sprängämnen, enligt flera amerikanska nyhetsbyråer, bl.a. Fox news.
Vilka var det? vad hände med dom?
*Under nästan ett år efter denna incident skickades flera brev innehållandes mjältbrandsbakterier till flertalet människor. En dag greps någon. Sedan hördes inte mycket mer om den saken. Det lilla jag hört var att personerna var vita och högerextema. Snälla mainstream, berätta mer! Alla tror ju fortfarande att några stackars muslimer är skyldiga p.g.a. den bristande rapporteringen.
*Varför var en vit van inblandad i de första rapporterna kring pentagon?
*Varför är inte Expo mer exponerande?'
*Varför är inte nazister mer exponerade?
*Varför vägrar mainstreammedia ta i kavkazcenterskandalen här i sverige, trots att åklagare Roswall kört över grundlagsskyddande tryckfrihetsförordningar?
*Varför gör inte journalistförbundet vad dom lovat, och tagit upp Roswalls agerande med justitieministern?
*varför var det bara fotografer, och inga journalister, närvarande på gatorna under göteborgskravallerna?
*Kan man kalla sig opartisk om man bara frågar en part?
*Media handlar inte om reklamintäkter utan om nyhetsrapportering där alla ska få chansen att komma till tals. Visste ni det? Varför frågar man oftast bara den parten som har mest makt vad som hände?
*Varför skriver man om dokusåpor och inte om Darfur?
*Varför analyserar man inte djupare Usama och talibanernas samarbete med CIA under 80-talet?
*Varför diskuterar man inte Dick Cheneys planer på en pipeline genom Afganistan?
*Varför suger varje chefredaktör svettig åsnepung?
*Varför ironiserar man inte det "nya arbetarpartiets" ledares kommentar; "arbete ger frihet!" på ledarsidor och i krönikor?
I George Orwells bok 1984 händer en intressant incident. Han och hans vänner sitter på ett kafe och på bildskärmen kommer nyheter om en incident med fienden. Dagen efteråt tas samma incident upp, men plötsligt är det andra, motstridiga fakta och en annan fiende är skyldig.
Huvudpersonen tittar upp och märker att ingen annan reagerar, trots att han hänger med samma folk som dagen innan. Trots att lögnen är så uppenbar reagerar ingen. Plötsligt ser han sin omgivning med förakt och avsmak. I sin acceptans förvandlas de till sinneslöa får och jasägare som sväljer vad som helst i rädsla för konsekvenserna.
1984 var en framtidsversion. Vi är där nu. Tack vare sinneslöa journalister som rapporterar till sinneslöa invånare.
Många historieanalytiker hävdar att det farligaste med nynazisman inte var nazisterna, utan medlöparna och opportunisterna. De skapade det spelrum svastikadyrkarna fick.
Vad kommer morgondagens historieanalytiker säga om vår inställning till t.ex. Bush och hans neokonservativa pack?
/kärlek och kamp!
Sunday, February 18, 2007
Hyckleriet fortsätter!
Svenska modellen, demokrati, yttrandefrihet, demonstrationsfrihet, socialt skyddsnät och bla bla bla.
Spel för gallerierna, inser vissa, medans den stora massan sväljer betet. För korruption är ju sånt som
bara finns i andra länder...eller?
Sockerpsykos ska åter igen peka på hycklerier i vår samtid. Hycklerier som hade kunnat krossas om
inte svensk mainstreammedia var så fega i sitt strypkoppel som staten, Bonniers och Stenbäck, m fl håller i.
Steg för steg ska vi, i en följetong, påvisa exempel på alla dessa myter. Först ut till sågning blir socialen.
Att det sociala skyddsnätet bara är falsarium vet alla som någonsin behövt ta hjälp av socialen eller psykvården. Men det klart, så länge medelklassen tror att det
existerar kan de lugna sina samveten och känna en falsk trygghet, så varför inte? De känner inte till sanningen,
att människor kämpar arslet av sig för att nå upp till de ofantligt sjuka krav som socialen ställer på redan socialt utslagna, för att sedan få några
matkuponger och hänvisningen "nästa månad kanske".
Ta grabben som hotade med att ta sitt liv inne på soc i Alby, t.ex, och blev utkörd av väktare.
Senare på kvällen tog han en överdos blandade läkemedel och det var ren slump att en granne kom förbi och räddade hans liv.
Lägenheten rök dock någon vecka senare och jag brukar se honom i sthlm city. Bostadslös och alkoholiserad.
En gång i tiden ville han ta tag i sitt liv. Soc dödade den viljan.
Småbarnsfamiljen som blev nekade socialbidrag för att han var skriven
på annan ort är ett annat exempel. Han levde under dödshot och fick inte skriva sig där han var inneboende för ägaren.
Socialkontoret på den andra orten vägrade diskutera saken på telefon. Han var tvungen att komma till kontoret.
Så, med risk för sitt liv, åkte han till kontoret några månader senare. Väl i entrén fick han inte boka tid.
-Du måste ringa mig för att boka en tid, sa soctanten.
-Kan jag få låna din telefon då, så jag kan ringa dig, svarade mannen.
Efter mycket krångel fick han en tid. Väl där fick han veta att det inte spelade någon roll vart man var skriven.
Det är vistelseorten som räknas. Väl tillbaka i Botkyrka ringde han ett argt samtal till handledaren som nervöst hänvisade till sin chef.
Det var chefen som fattat beslutet var svaret på alla argument i det, stundtals upprörda, timslånga samtalet.
När mannen i slutet av samtalet förklarade att han var kontantlös, men inte kontakslös, tog det dock skruv.
-Jag känner en researcher på p3 och har spelat in det här samtalet, sa mannen.
-Hur kan man göra det? det kan man väl inte göra, sa handläggaren nervöst.
-Jag ringer från en IP-telefon. Allt är lagrat i ljudkortet.
-Det är olagligt med buggning, sa hon, om möjligt ännu nervösare.
-Buggning, ja. Men att som privatperson spela in ett telefonsamtal är fullt lagligt, även om det hör till kotym att informera den andra parten i början av samtalet.
Blev du nervös nu?
- Inte alls, ansvaret ligger hos min chef, pep hon.
Chefen måste i alla fall ha blivit nervös, för dagen efter satt det pengar på mannens konto.
Inspelningen var tyvärr en bluff och i slutändan var det socialkontoret som vann. Dom hade sparat in tre månaders bidrag och det går inte att få retroaktivt.
Han hade kunnat anmäla till sociala ansvarsnämnden, men orkade inte då processen redan slitit på krafterna.
Månaden därpå fick han ett jobb och har sedan dess det någorlunda bra ställt.
-Men när jag tänker tillbaks på det är det ju riktigt vidrigt.Vi hade en dotter på 1.5 år. Det är förfan barnmisshandel. Vi fick stjäla mat och blöjor till henne,
själva levde vi på nudlar och snabbmakaroner.Jag extraknäckte på att laga grannars datorer för en 50-lapp hit och dit.
Dom vi var inneboende hos var snälla och krävde inte in hyran utan lät oss betala i efterhand.
Ytterligare exempel på sociala myndigheters totala misslyckade är den om en misshandlad 12årig pojke. Föräldrarna var separerade och styvpappan trodde på uppfostran medelst knytnävar. Grabben fick flytta över till sin alkoholiserade pappa som också slog honom. Grafitti och weed blev en tillflyktsort. Till slut orkade han inte längre och kontaktade socialen.
Han hade dock redan blivit gripen för graffiti och pappan, som ägde ett företag, hävdade att grabben ljög. Socialen valde att tro på pappan och följden blev paragraf 12 hem.
-Det enda man lärde sig där var att bädda sängen och diska efter sig.... och en jäkla massa skurkknep och kontakter med andra destruktiva ungdomar. Det är en skola för tjuvar!
På 18-års dagen var det tack och hej, lycka till. Han skulle tillbaks till sin mamma igen, och den misshandlande styvpappan. Det höll en vecka.
Sedan dess har han bott på gatan och överlevt på småbedrägerier och snatterier. När han blir gripen slänger han bara pappren.
-Dom skickar brev till mamma med strafföreläggande. Jag vet inte hur mycket skulder jag har, men det är säkert över en halv miljon. När det är kontrollanter på tunnelbanan
brukar jag ta böterna så att mina vänner hinner smita.
Idag bor han i en medelstor stad och undviker Stockholm. Goda vänner har förbarmat sig över honom och han bor där gratis.
-Men jobb är bara att glömma. Allt ryker till kronofogden. De få gånger jag försökt med soc igen har tvångsplacering dykt upp och jag har varit tvungen att sticka, fort som fan.
En barndomskompis till undertecknad hamnade på fosterhem i Äggby efter lite inbrott och småskit i fjortonårsåldern. Vi var där och hälsade på en gång och när han fick komma hem ibland berättade han de mest hårresande historier. Där han bodde var det bra, men det fanns ett annat par i trakten som hade hand om två syskon. Min vän hade inlett ett förhållande med storasystern som var 16. Hon och hennes lillebror på 11 år fick städa huset hela tiden. Om det var stökigt beordrade mamman sina riktiga barn att slå och mobba dom. Dom fick 50 kr i fickpengar varje månad, medans dom biologiska fick 650 kr. Dessa jävla svin fick alltså betalt av staten för gratis barnhemtjänst! Syskonen hade inte ens något brokigt förflutet. Mamman hade dött i en bilolycka och pappan var alkoholist, enligt min väns utsago. Socialen slog dövörat till för alla klagomål från barnen. Det var helt enkelt inte sant, enligt dom.
Min frus klasskamrat huserade för några år sedan en flicka på rymmen. Den tjejen hade flytt från sina fosterföräldrar. Hon var ett stort fan av Marilyn Manson och fosterföräldrarna var
frireligiösa whackjobs. Hon var tvungen att smyga med sin livsstil och hela sin person. En dag hade mamman sett henne sminkad och med en Manson t-shirt på stan.
Hon hade slitit in henne i bilen, kört hem, slitit av henne alla kläder och slagit hennes 13-åriga nakna kropp med ett bälte. Hon stack efter några dagars misshandel. Min frus vän ville anmäla, men flickan var livrädd och vägrade. Trots allt så var ju det här ett par som hade blivit utvalda som lämpliga föräldrar av socialen och deras trovärdighet var högre.
Ingen oberoende utredningsnämnd eller granskningsnämnd finns när det gäller fosterföräldrar. Socialen gör själva bedömning och ombedömningar. De är inte speciellt självkritiska. Dessutom har de en tendens att placera barn i högreligiösa familjer, ofta med frikyrkliga, sekteristiska trosamfund.
Man kan anmäla till ansvarnämnden och länsstyrelsen. Det vet dock oftast inte barn om. Dessutom följer de oftast socialens linje.
Detta är bara en handfull individers berättelser. Tusentals och åter tusentals liknande historier finns. Socialens enda uppgift verkar vara att spara så mycket pengar som möjligt och lyfta stora löner.
Vidrigt. Svinigt. Sverige.
Hade svensk media uppmärksammat det här hade det kanske varit annorlunda. Men man lyssnar bara okritiskt på myndigheter och poliser. De fåtal gånger man granskat eller kommit med kritik har det formulerats som undantagsfall, snarare än regel.
För gatubarn och socialt utslagna, det är sånt som bara finns i andra länder.
I nästa del ska vi sönderanalysera det falsarium som demonstrationsfriheten är. Vad har den för värde, när nazister i uniform bara värnar om den för vissa målgrupper?
Och vad hände egentligen i Göteborg 2001? Finns det nya fakta? Om en månad i sockerpsykos!
Och tills dess, förhoppningsvis några krönikor och kortare betraktelser.
Sockerpsykos ber om ursäkt för den bristande publiceringstakten den senaste tiden. Förhoppningen är att det mer kontinuerligt skall komma upp samhällsgranskande artiklar och
krönikor. För detta behövs även DU! Är du en skribent som tröttnat på hyckleri och orättvisor? Är du rädd för förföljelse och vill skriva anonymt? Tror du att det sätt du skriver på passar in på Sockerpsykos?
Maila material till hejgoodag@gmail.com
Jag korrekturläser och fattar beslut om publicering eller inte, men jag ändrar aldrig innehållsmässigt. Bli sockerpsykosskribent!
Spel för gallerierna, inser vissa, medans den stora massan sväljer betet. För korruption är ju sånt som
bara finns i andra länder...eller?
Sockerpsykos ska åter igen peka på hycklerier i vår samtid. Hycklerier som hade kunnat krossas om
inte svensk mainstreammedia var så fega i sitt strypkoppel som staten, Bonniers och Stenbäck, m fl håller i.
Steg för steg ska vi, i en följetong, påvisa exempel på alla dessa myter. Först ut till sågning blir socialen.
Att det sociala skyddsnätet bara är falsarium vet alla som någonsin behövt ta hjälp av socialen eller psykvården. Men det klart, så länge medelklassen tror att det
existerar kan de lugna sina samveten och känna en falsk trygghet, så varför inte? De känner inte till sanningen,
att människor kämpar arslet av sig för att nå upp till de ofantligt sjuka krav som socialen ställer på redan socialt utslagna, för att sedan få några
matkuponger och hänvisningen "nästa månad kanske".
Ta grabben som hotade med att ta sitt liv inne på soc i Alby, t.ex, och blev utkörd av väktare.
Senare på kvällen tog han en överdos blandade läkemedel och det var ren slump att en granne kom förbi och räddade hans liv.
Lägenheten rök dock någon vecka senare och jag brukar se honom i sthlm city. Bostadslös och alkoholiserad.
En gång i tiden ville han ta tag i sitt liv. Soc dödade den viljan.
Småbarnsfamiljen som blev nekade socialbidrag för att han var skriven
på annan ort är ett annat exempel. Han levde under dödshot och fick inte skriva sig där han var inneboende för ägaren.
Socialkontoret på den andra orten vägrade diskutera saken på telefon. Han var tvungen att komma till kontoret.
Så, med risk för sitt liv, åkte han till kontoret några månader senare. Väl i entrén fick han inte boka tid.
-Du måste ringa mig för att boka en tid, sa soctanten.
-Kan jag få låna din telefon då, så jag kan ringa dig, svarade mannen.
Efter mycket krångel fick han en tid. Väl där fick han veta att det inte spelade någon roll vart man var skriven.
Det är vistelseorten som räknas. Väl tillbaka i Botkyrka ringde han ett argt samtal till handledaren som nervöst hänvisade till sin chef.
Det var chefen som fattat beslutet var svaret på alla argument i det, stundtals upprörda, timslånga samtalet.
När mannen i slutet av samtalet förklarade att han var kontantlös, men inte kontakslös, tog det dock skruv.
-Jag känner en researcher på p3 och har spelat in det här samtalet, sa mannen.
-Hur kan man göra det? det kan man väl inte göra, sa handläggaren nervöst.
-Jag ringer från en IP-telefon. Allt är lagrat i ljudkortet.
-Det är olagligt med buggning, sa hon, om möjligt ännu nervösare.
-Buggning, ja. Men att som privatperson spela in ett telefonsamtal är fullt lagligt, även om det hör till kotym att informera den andra parten i början av samtalet.
Blev du nervös nu?
- Inte alls, ansvaret ligger hos min chef, pep hon.
Chefen måste i alla fall ha blivit nervös, för dagen efter satt det pengar på mannens konto.
Inspelningen var tyvärr en bluff och i slutändan var det socialkontoret som vann. Dom hade sparat in tre månaders bidrag och det går inte att få retroaktivt.
Han hade kunnat anmäla till sociala ansvarsnämnden, men orkade inte då processen redan slitit på krafterna.
Månaden därpå fick han ett jobb och har sedan dess det någorlunda bra ställt.
-Men när jag tänker tillbaks på det är det ju riktigt vidrigt.Vi hade en dotter på 1.5 år. Det är förfan barnmisshandel. Vi fick stjäla mat och blöjor till henne,
själva levde vi på nudlar och snabbmakaroner.Jag extraknäckte på att laga grannars datorer för en 50-lapp hit och dit.
Dom vi var inneboende hos var snälla och krävde inte in hyran utan lät oss betala i efterhand.
Ytterligare exempel på sociala myndigheters totala misslyckade är den om en misshandlad 12årig pojke. Föräldrarna var separerade och styvpappan trodde på uppfostran medelst knytnävar. Grabben fick flytta över till sin alkoholiserade pappa som också slog honom. Grafitti och weed blev en tillflyktsort. Till slut orkade han inte längre och kontaktade socialen.
Han hade dock redan blivit gripen för graffiti och pappan, som ägde ett företag, hävdade att grabben ljög. Socialen valde att tro på pappan och följden blev paragraf 12 hem.
-Det enda man lärde sig där var att bädda sängen och diska efter sig.... och en jäkla massa skurkknep och kontakter med andra destruktiva ungdomar. Det är en skola för tjuvar!
På 18-års dagen var det tack och hej, lycka till. Han skulle tillbaks till sin mamma igen, och den misshandlande styvpappan. Det höll en vecka.
Sedan dess har han bott på gatan och överlevt på småbedrägerier och snatterier. När han blir gripen slänger han bara pappren.
-Dom skickar brev till mamma med strafföreläggande. Jag vet inte hur mycket skulder jag har, men det är säkert över en halv miljon. När det är kontrollanter på tunnelbanan
brukar jag ta böterna så att mina vänner hinner smita.
Idag bor han i en medelstor stad och undviker Stockholm. Goda vänner har förbarmat sig över honom och han bor där gratis.
-Men jobb är bara att glömma. Allt ryker till kronofogden. De få gånger jag försökt med soc igen har tvångsplacering dykt upp och jag har varit tvungen att sticka, fort som fan.
En barndomskompis till undertecknad hamnade på fosterhem i Äggby efter lite inbrott och småskit i fjortonårsåldern. Vi var där och hälsade på en gång och när han fick komma hem ibland berättade han de mest hårresande historier. Där han bodde var det bra, men det fanns ett annat par i trakten som hade hand om två syskon. Min vän hade inlett ett förhållande med storasystern som var 16. Hon och hennes lillebror på 11 år fick städa huset hela tiden. Om det var stökigt beordrade mamman sina riktiga barn att slå och mobba dom. Dom fick 50 kr i fickpengar varje månad, medans dom biologiska fick 650 kr. Dessa jävla svin fick alltså betalt av staten för gratis barnhemtjänst! Syskonen hade inte ens något brokigt förflutet. Mamman hade dött i en bilolycka och pappan var alkoholist, enligt min väns utsago. Socialen slog dövörat till för alla klagomål från barnen. Det var helt enkelt inte sant, enligt dom.
Min frus klasskamrat huserade för några år sedan en flicka på rymmen. Den tjejen hade flytt från sina fosterföräldrar. Hon var ett stort fan av Marilyn Manson och fosterföräldrarna var
frireligiösa whackjobs. Hon var tvungen att smyga med sin livsstil och hela sin person. En dag hade mamman sett henne sminkad och med en Manson t-shirt på stan.
Hon hade slitit in henne i bilen, kört hem, slitit av henne alla kläder och slagit hennes 13-åriga nakna kropp med ett bälte. Hon stack efter några dagars misshandel. Min frus vän ville anmäla, men flickan var livrädd och vägrade. Trots allt så var ju det här ett par som hade blivit utvalda som lämpliga föräldrar av socialen och deras trovärdighet var högre.
Ingen oberoende utredningsnämnd eller granskningsnämnd finns när det gäller fosterföräldrar. Socialen gör själva bedömning och ombedömningar. De är inte speciellt självkritiska. Dessutom har de en tendens att placera barn i högreligiösa familjer, ofta med frikyrkliga, sekteristiska trosamfund.
Man kan anmäla till ansvarnämnden och länsstyrelsen. Det vet dock oftast inte barn om. Dessutom följer de oftast socialens linje.
Detta är bara en handfull individers berättelser. Tusentals och åter tusentals liknande historier finns. Socialens enda uppgift verkar vara att spara så mycket pengar som möjligt och lyfta stora löner.
Vidrigt. Svinigt. Sverige.
Hade svensk media uppmärksammat det här hade det kanske varit annorlunda. Men man lyssnar bara okritiskt på myndigheter och poliser. De fåtal gånger man granskat eller kommit med kritik har det formulerats som undantagsfall, snarare än regel.
För gatubarn och socialt utslagna, det är sånt som bara finns i andra länder.
I nästa del ska vi sönderanalysera det falsarium som demonstrationsfriheten är. Vad har den för värde, när nazister i uniform bara värnar om den för vissa målgrupper?
Och vad hände egentligen i Göteborg 2001? Finns det nya fakta? Om en månad i sockerpsykos!
Och tills dess, förhoppningsvis några krönikor och kortare betraktelser.
Sockerpsykos ber om ursäkt för den bristande publiceringstakten den senaste tiden. Förhoppningen är att det mer kontinuerligt skall komma upp samhällsgranskande artiklar och
krönikor. För detta behövs även DU! Är du en skribent som tröttnat på hyckleri och orättvisor? Är du rädd för förföljelse och vill skriva anonymt? Tror du att det sätt du skriver på passar in på Sockerpsykos?
Maila material till hejgoodag@gmail.com
Jag korrekturläser och fattar beslut om publicering eller inte, men jag ändrar aldrig innehållsmässigt. Bli sockerpsykosskribent!
Subscribe to:
Posts (Atom)
