Gaza-Israel

Jag var bara tre år när de brutala massakerna i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila skedde. Sedan dess har flertalet massakrer skett runt om i världen. Jag har hört otaliga berättelser om tortyr och grymhet i förstahandskildringar från de många flyktingar jag mött i mitt liv, och jag blir inte längre shockad över människors grymhet. Men när nu det palestinska folket återigen blir slaktade och massakrerade kommer en klump i min hals som vägrar försvinna. Detta urskillningslösa våld mot civilbefolkningen i jakt på en regering som blivit vald i en demokratisk process.
-Demokrati ska det vara, men nåde er om ni väljer fel! Så känns det som västvärlden signalerar. Att hälften av invånarna i Gaza är under arton år verkar vara skit samma, dom är ju barn till folk som valt fel. Västvärldens ledande makthavare har visat en extrem tandlöshet gentemot detta grova brott mot mänskligheten och folkrätten. Det är pinsamt att höra Carl Bildts uttalanden. Hade han varit lika mjäkig om hans barn varit där?
När jag skriver det här har nyss en bil bombats sönder och samman i Beit Lahia. I bilen satt en desperat far som försökte söka skydd för sina tre barn. För några timmar sedan levde dom. Nu finns dom inte mer. Över 120 barn har hittils dött. Mer än en sjättedel av konfliktens offer. När jag ser på mina två döttrar, 2 och 4 år, och tänker på att en armé kan döda så underbara oskyldiga skapelser blir jag äcklad! Det enda land som hittils visat sin ståndpunkt är Venezuela, som slängt ut den israeliska ambassadören. Jag kräver att vi i sverige gör detsamma. Och jag hoppas att jag inte är ensam.