Sockerpsykos -prettoblog?/ Göra vågen för Lars Danielsson?

Hej och psykos.
Detta är tyvärr det första inlägget sedan mars, vilket får mig att inse att denna blog är nära döden. En kortare analys får mig att inse att jag gjort riktlinjerna för pretantiösa, så pretto att jag lyckats avskräcka mig själv från att skriva... och det är ju jävligt dumt.
Såå snabb omstrukturering, bitte.
Inga fler löften om artikelserier. Dom kommer när dom kommer. Jag hinner inte med mina egna deadlines pga mitt vanliga jobb och diverse projekt.
Vidare vill jag ta fokus från det smala journalistiska och blanda det med klassiskt jävla bloggande.
Jag tänker helt enkelt skriva vad fan jag vill =)
Hela grundtanken med nättidning i blogform dör ju lite när folk inte skickar in texter.
Vissa av er därute har ju faktiskt kommit med halvlöften som inte levererats, tyvärr. (ni vet vilka ni är, naughty boys, do your homework!)

Tänkte dissa tsunamitjafset lite.
Varför detta anala behov av syndabockar i detta land?
Om Lars Danielsson pratat i telefon den ena eller andra dagen hade möjligtvis snabbat upp processen med svensktalande hjälp till drabbade svenska turister, men inte mycket mer.
Visst hade det varit värdefullt, men inte livsviktigt.
Hur mycket av skattebetalarnas medel har gått till detta tjafs?
Hur många arbetstimmar har kommisioner lagt ned på utredningar och vad får dom i timmen?
Hur många har fått ersättning för förlorad arbetsinkomst när man assisterat kommisioner med information o dyl?
Hur många presskonferenser har arrangerats?
Hur mycket lön till journalister, poliser, väktare och kringpersonal har bränts på frågan om när herr Danielsson var på kontoret?
Hur mycket papper har bränts i tidningar på detta trams?
Jag förstår att anhöriga och andra behöver syndabockar och att det kan hjälpa den själsliga läkeprocessen.
Men det var inte Lars Danielsson som la en fjärt i havet. Det var en naturkatastrof av oanade proportioner.
Och det var vid jul av alla tider, då alla är hemma med familjen och myser och stänger omvärlden ute, så även Lasse.
Lasse är en människa som alla andra. Dessutom var katastrofen så omfattande att det kan vara svårt att se helhetsperspektivet.
Ett liknande exempel på ofattbara proportioner är koncentrationslägren under andra världskriget. Jag läste någonstans om en nazist som sagt; hade vi dödat 130 barn hade det blivit ett ramaskri över hela världen. Men 130000, däremot, är så enormt att det blir ofattbart. Man kommer inte att tro på det och efter ett tag kommer man ifrågasätta sanningen (...och jo tack, historierevisionister finns det ju gott om).
Juletider, det ofattbara i den enorma omfattningen och den mänskliga faktorn gör att jag tycker synd om Lassekillen. Där kan man snacka om att ta skit. Jag är inte Sosse(tm) och vet att Lars varit en av dom som styr lite så där i bakgrunden, så jag gillar honom inte. Men jag fattar inte hur sossar kan vara ute efter honom efter allt han gjort för deras parti och politik. Det beteendet är jävligt illojalt.
Här har jag några förslag på vad alla pengar som bränts kunde använts till istället.
1. Man hade kunnat gräva i och skriva om det svinaktiga i att United States of Assholes armébas på korsika satt på info om tsunamin och inte bekom sig med att varna länderna. (där har ni en bov om ni behöver)
2. Man hade kunnat gräva i varför Thailands utredning hemligstämplades med hänvisning till att det skulle skada Thailands anseende rejält. Det har varit en statskupp sedan dess så den utredningen borde gå att huzzla fram lättare nu.
3. Man hade kunnat följa upp biståndsarbetet därnere effektivare och haft en mer kontinuerlig rapportering om återuppbyggandet, och dessutom belyst de långvariga sociala problem som uppstått i spåren av vågen.
4. Om fokus legat mer på vad som händer där än hur svenskar blivit bemötta vid hemkomst hade kanske inte hotell och turistverksamhet kunnat stjäla de strandpartier som tidigare varit fiskebyar och liknande och överlevande thailändska tsunamioffer hade sluppit bli bortdrivna från sina hem.
5. Pengarna hade kunnat stimulera global solidaritet med de drabbade fattiga.

Om ni har fler förslag på vad man kunde bränt krutet på istället kan ni skicka ett mail så lägger jag till det på listan.
Nu måste jag springa till bolaget innan det stänger så tack för idag, kära sockerknarkare.
Älska din granne... med kondom =)